Lyckad valborg... inte direkt.

Min valborg blev allt annat än rolig. Den blev rentutsagt hemsk!
I skolan var jag aspepp inför kvällen och hade planerat den hela dagen. Skulle äta god middag och sen vara med mina nära och kära vänner.

Åkte från skolan, skulle hem och duscha och greja inför kvällen.
När jag åkte på storängsleden ungefär vid sördalahållplatsen så blev det bilkö. Jag orkade inte stå och vänta så jag åkte ner mot Centrum istället för att gena vid Grillpalatset in till Fullersta.
När jag svängde in till kommunalvägen så tänkte jag glatt "Jävlar, åker nästan över 60-strecket!". Glad som jag var körde jag vidare ner och tänkte att jag skulle komma upp ännu fortare så jag inte såg ut som nån långsam moppetönt när jag åkte förbi centrumbusshållplatserna. Fast så långt kom jag inte...
Helt plötsligt kommer en röd bil utfrån konsumgaraget, kvinnan i bilen hade inte sett mig när hon körde ut så när hon stog precis i mitten och blockade hela min sida av vägen fick hon panik och stannade. 
Det gick riktigt jävla fort eftersom jag körde i 60 i nerförsbacke. Så det enda jag kommer ihåg att jag tänkte var "äh, vafan! Jag har förtur så hon får flytta på sig!"
Men det gjorde hon inte så jag skrek "NEEEEJ!" och tänkte "Snälla, det här kan inte vara sant!!!" sen smällde det. Jag måste ha slocknat i nån sekund så jag hörde inte den enligt vittnen jättehöga kraschen.
Jag kom till medvetande när jag rullade av motorhuven och vidare ner på vägen. Kvinnan i bilen berättade igår för pappa att jag hade slagit huvudet i framrutan och krossat glaset, men det minns jag inte för det var nog under min svarta sekund.
Det första jag gör när jag stannat är att sätta mig utt, ta av hjälmen och gör några misslyckade försök att ställa mig upp och gå iväg. Men jag hade så ont i hela kroppen så det ända jag kunde göra var att gråta. Det var då typ halva centrum kom framspringande, det kändes som det iallafall för det var många!
Jag kollade runt lite och såg min moppe som låg helt sönder på vägen och så började jag gråta ännu mer.
Efter att ha legat på vägen i ungefär 10 minuter fick jag gå in till trottoaren och vänta på ambulansen medans polisen pratade med mig. Tillslut kom ambulansen och jag fick lägga mig på en bår. Då kom Laura framspringande och det sista hon gjorde var att ge mig mina nycklar innan jag åkte in i ambulansen.

Stannade på akuten till klockan halv 9, då jag äntligen fick åka hem!
Jag vill verkligen tacka alla mina kompisar som kom till SöS när jag låg där helt ledsen och mörbultad, ni lyste verkligen upp stämningen! TACK! Ni vet vilka ni är <3


Roligt citat från gårdagen när jag åkte bil med Micke och Josef.
"-Jesus, vad du är långsam!
-Nej, Josef, men det var nära ;)"


/ Sandra

RSS 2.0